SM-FINALEN 2010

Dag: Söndag 21 mars
Arena: Studenternas IP (Uppsala)
Domare: Peter Öhrlund, Tomas Ljung, Tobias Lindberg, Ulrik Bergman
Publik: 25 560

Matchen i siffror: 3-1 (1-1) Matchen spelades dock 3x30 minuter p g a kraftigt snöfall.

0-1 (5) Ville Aaltonen (hörna), 1-1 (12) Stefan Erixon, 2-1 (62) Johan Östblom, 3-1 (65) Robin Sundin.

Matchen i ord: Snö. Massor med snö. Ingen kan väl ha missat det som var snackisen med denna final och som också var början till det att finalen flyttades från Uppsala till Stockholm några år senare. 

Jag minns att jag var ner dagen innan på SAIK U18 final för lokaltidningens räkning. Jag såg även damfinalen. Och då var det fantastiskt vackert väder. Solen sken och det var sköna plusgrader. Jag vet också att under hemresan satt jag och funderade på om jag inte skulle åka ner dagen efter också, fast inte SAIK var i final. Bara för att få uppleva en final på plats liksom. Men tanken slogs bort när jag såg väderprognosen...

Vet inte om Uppsala har drabbats av ett värre snöväder i mars än det som kom in den 21 mars. Det började under natten och bara ökade. Jag kunde inte annat än tycka synd om alla dom människor som skulle ta sig till Uppsala för att vara på plats. Och lagen. Hammarby på jakt efter sitt första och efterlängtade guld och Bollnäs i final för första gången sedan 1956. Det blev ett prydligt publikrekord för Studenternas, 25 560 och det båda klackarna gjorde det fantastiskt bra med både röster och bengaler som lyste upp i snöyran. Men det blev bandymässigt en ganska så trist upplevelse.

Matchen eller det som skulle vara match, spelades så gott det gick. Men speciellt sevärt blev det ju inte då det var snudd på omöjligt att göra något konstruktivt med boll och klubba.

Men Bollnäs var det första laget som lyckades hitta rätt på målet i all snö. Den finske stjärnan Ville Aaltonen lyckades på något sätt få träff på en hörna och gav hälsingarna ledningen.

I sådana här snömatcher så är det ju mycket slumpen som avgör. Hammarbys kvittering i den 12:e minuten var ett sådant. En boll som slås in i straffområdet och bland klubbor, skridskor och snöhögar, lyckas Stefan "X:et" Erixon få träff.

Sedan dröjde det till den 62:a minuten innan nästa mål kom. Johan Östblom fick tag i bollen strax utanför straffområdet och kunde skjuta den förbi Bollnäsmålvakten. I det läget snöade det faktiskt betydligt mindre och det var skapligt spelbart.

Och under den här perioden så gjorde Hammarby det ryck som kom att avgöra finalen. För bara minuter efter 2-1, så tog tunge forwarden Patrik Nilsson fart på mittplan och slog sedan en jättefin passning ut mot höger där Robin Sundin kom som värsta Gunde Svan på ett upplopp. Sundin tog med sig bollen och kunde sedan enkelt runda Oksanen i Bollnäsmålet och sätta 3-1.

Snöandet lättade och Bollnäs försökte hitta lägen till att komma närmare men Hammarby stod starka och klarade ut det hela utan större problem. Och glädjen visste inga gränser när domare Peter Öhrlund blåste av matchen och Hammarbys första historiska guld var bärgat. Och nog tror jag att alla Hammarbyare, spelare som fans, kommer att minnas det här guldet kanske allra mest. Dels för att det var det första men naturligtvis också för hur det bärgades.